april 2012

19  

Har du hört talas om marmamannen?

Under de månader som har gått sen vi inledde insamlingen av lumpenminnen har jag lyssnat till en aldrig sinande ström av berättelser. De kommer som telefonsamtal, pappersbrev, e-post, personliga möten, dagböcker, minnesskrifter, enkätsvar, intervjuer och mycket mer.

Med särskilt stort intresse har jag noterat hur liknande berättelser med smått häpnadsväckande innehåll återkommer vid flera olika tillfällen. Som till exempel detta med att försvarsmakten skulle ha skickat alla homosexuella värnpliktiga till ett särskilt "bögkompani" och att de lade lut i de värnpliktigas mat för att minska deras sexualdrift. Eller att en grupp värnpliktiga hissade den sovjetiska flaggan på regementet en morgon och beslutade att slänga sitt befäl i närmsta vattendrag.Till sin natur liknar dessa berättelser de vandringssägner som människor har spridit i alla tider. Karaktäristiskt för vandringssägner är att de dyker upp i olika sammanhang med små variationer som anpassar dem efter den tid och miljö de återberättas i. Exempelvis har jag hört berättas om bögkompanier förlagda till såväl Visby som Kungsängen och befäl som åker i såväl Stockholms ström som Fyrisån. Det är just det anpassningsbara elementet som gör att de överlever så pass lång tid till skillnad från andra sorters berättelser. Gradvis har jag kommit att inse att detta kan vara ett intressant område att forska vidare i.

Innan jag bestämmer mig vänder jag mig till er läsare för att be om er hjälp med att fundera över följande: Har ni fått höra några rykten, spökhistorier eller rövarhistorier under er tid i lumpen? Vad handlade de i sådana fall om? Alla tips mottages tacksamt på lumpenminnen@armemuseum.se